Barnen är vår framtid!
Vilken värld är det jag vill lämna efter mig? Idag är jag 51 år och i hela mitt liv har jag arbetat för och kämpat för rättvisefrågor, miljöfrågor och inte minst för barnen. Ibland blir jag uppgiven över hur vårt samhälle ser ut, att det är tillväxt, tekniska framgångar och ekonomi som ska få avgöra de här frågorna. Jorden är rik nog att ge alla mat på bordet. Skola och arbete är självklarheter också för alla - men under former där det är på moder jords villkor, ekonomisk balans och jämlikhet och där ekonomisk girighet inte förekommer. En utopi? Nej det tycker jag inte. Om vi menar allvar att våra barn ska få ärva en sund, frisk jord med möjligheter så får vi också ta det ansvaret och det är fullt möjligt.
Unicef, BRIS, Röda Korset, Läkare utan Gränser m fl gör ett fantastiskt arbete men som egentligen inte skulle behövas. Egentligen är det inte klokt. Vad är det som gör att vi accepterar dessa orättvisor som till syvenede och sist handlar om liv och död?
Jag kommer att fortsätta verka för att dra mitt strå till stacken, inte för att jag tycker synd om andra som har det sämre förutsättningar än vi andra, (Jag tror inte på offerskap för det sätter "offret" i en lägre position) utan för att det är rättvist att göra det och för att jag vill att mina och allas barn ska få ha det bra. Det handlar om etik och moral. Om kärlek. Om att vi alla är lika värda. Och för det har jag ett ansvar!
Per Ola Thornell
Kommentarer
Trackback
