Kate gästbloggar
I februari 2009 fyllde jag 25 år men i stället för att köpa mig en present detta året som jag i vanliga fall gör bestämde jag mig för att göra någon annan glad. Så jag beslutade mig för att registrera mig som fadder, det blev en liten pojke i Indien som då var åtta år och heter Gabbar.
Att donera 200 kr varje månad är ingen stor summa för min del men för lilla Gabbar blir livet något helt annat. Han får nu gå i skolan och därmed får han en utbildning som gör att han i framtiden lättare kan försörja sig själv. Nog för att Gabbar och hans familj blir glada för vad jag kan hjälpa till med så är det inte bara dem glädjen kommer till, den kommer även till mig. Att veta att lilla jag kan göra något så stort för någon annan värmer mitt hjärta. Det är kanske "bara" ett barn jag kan hjälpa med min ekonomi men om alla som har en peng över varje månad kan ställa upp så kommer världen snart att bli en bättre plats för alla barn.
I stället för att köpa den där godispåsen varje helg och stoppa i sig så tänk på att vissa barn inte ens kan få mat för dagen. Det där som du egentligen inte behöver och som du ändå mår dåligt av när du stoppat i dig kan vara mat för en dag för en hel familj. Det är något att tänka på. Nu menar jag inte att vi ska dra in allt det där lilla extra i vårt liv som får oss att njuta utan att bara dra in något, någon gång kan göra väldigt stor skillnad för någon annan. Jag kan inte rädda hela världen själv men om vi alla gör något litet så är vi på god väg.
Ett bra ordspråk som jag har haft i mina tankar är "Ge inte en hungrig man en fisk som mättar honom för dagen, utan ge honom i stället ett fiskespö och lär honom hur man fångar fisk och han ska slippa gå hungrig i framtiden".
Just detta ordspråket får mig att vilja hjälpa barn att få en utbildning så att de i sin tur kan få ett jobb och försörja sina nära.
Att göra något för någon annan är faktiskt tillfredsställande och ger en ro i det inre så hjälp oss att hjälpa andra.
Tack för att jag fick lov att dela mina ord med er.
